Övriga fordon

Elrevisionsvagnen ”Italia”

Elrevisionsvagnen köptes 1927 in av NKlJ för att underhålla kontaktledningar. Motorvagnen var skräddarsydd för sitt ändamål. Den har gångbryggor på taket och en liten verkstad inuti vagnen med en liten kamin. I vagnen finns dessutom en liten matplats med kokplatta och handfat.

Ursprungligen hade den ett bensinelektriskt maskineri för egen framdrift, men det togs bort 1953 och den fick dras med en lokomotor (eller en rälsbuss!).

Elrevisionsvagnen kallas för ”Italia” efter att ett luftskepp med samma namn passerade över Sverige samtidigt som vagnen byggdes. Sedan dess har namnet hängt kvar.

”Italia” står idag i lokstallet.

Banmästardressin Bm 1 ”Röda faran”

Denna lilla motordressin står inne i lokstallet, och är för närvarande under renovering. Motorn är en Ford tillverkad 1935 i England. Den är på 1172 cc och utvecklade som ny 30 hk. Dressinen har en treväxlad manuell växellåda, och största hastighet är 30 km/h.

Ytterligare en NKlJ-dressin finns bevarad, nämligen Bm2. Denna finns  i Vadstena hos Wadstena-Fågelsta museijärnväg.

Ångdressin nr 1

På museet finns många andra fordon bevarade än lok och vagnar. Här finns till exempel ångdressin nr 1, tillverkad år 1900 i Vänersborg, och som användes för baninspektioner (och kanske en och annan lustresa).

Föraren höll till bak medan baningenjören och andra resande satt fram för att kunna se banan bra.

Ånghästen

Innan järnvägarna byggdes försökte Uddeholmsbolaget effektivisera transporterna genom att köpa en ånglokomobil från England. Bolaget sände ut en representant för att hitta den bäst lämpade maskinen. Den kallades Ånghäst eller Ångelefant, och den utsände köpte en av Tuxfords tillverkning.

Ånghästen skulle dra vagnar med malm som via Tabergs kanal kommit från Nordmarks gruvor till Sandsjöbryggan längs den krokiga och backiga vägen till Motjärnshyttan. Trots att vägen förstärktes gick försöken dåligt och lades ned. Ånghästen flyttades till Edebäck som kraftkälla till omlastningskranen.

Sedan 1930-talet är den museiföremål, ägd av Värmlands Museum, och kom 1989 till Hagfors från Motjärnshyttan. Den är idag världens enda bevarade självgående lokomobil av Tuxfords tillverkning.

Malmsläde

I ännu äldre tid fraktades malmen från gruva till bruk med hästdragna slädar. Mycket av transporterna skedde därför på vintern, då ofta över frusna myrar och sjöar som gjorde vägen flackare. På museet finns en sådan malmsläde bevarad.